Hallå hallå!!

Jag är så trött på det gamla vanliga. Jag vill flytta ut, skaffa ett eget hus, ta ansvar. Problemet är bara att jag är tretton år. Fem år kvar tills jag blir arton, troligen sju år tills jag har pengar nog för att köpa ett hus.

Jag vill skaffa ett jobb och leva mitt eget liv. Jag kan inte få tiden att gå fortare, men jag kan göra en sak.

Nämligen fråga eventuella vuxna läsare hur det är att vara vuxen. Är det enkelt? Skönt att slippa föräldrarna? Saknar ni de? Är det för jävligt?

Jag uppskattar om ni svarar :)

Hejdå!!

Hallå hallå!! Jag vet inte om jag har sagt detta eller inte, men jag är tretton år gammal. Fyller fjorton i år :)

Är inte det lite ungt för att känna sig ensam? Nu menar jag inte "Jag har inga vänner-ensam" utan snarare "Jag har ingen som älskar mig ensam." Ni vet, kärlek. Inte kärlek inom familjen utan riktig kärlek. Jag har alltid sagt att jag inte vill ha en pojkvän/flickvän, men nu på senaste tiden har jag börjat känna mig väldigt ensam. Är det normalt? Är det hormonerna?

Iallafall så har jag gått och blivit deprimerad. Okej, nu fick jag det att låta som något man gör själv, typ som: "jag har gått och skaffat en tatuering." Men nä. Jag berättar självklart inte detta för någon då det gör att folk kommer tycka synd om mig. Usch.

Detta är helt enkelt något jag har gått och hållit inne på ett tag, jag kände bara att jag behövde få ut det någonstans.

Hejdå!!

Nu nar det är 2016 så måste jag göra några ändringar.

Nej, inga livsavgörande ändringar som att sluta äta choklad. Nej, snarare radera min spellista på Spotify som heter "Bästa 2015." Nu har jag gjort en ny som heter "Bästa 2016" och jag känner mig som en ny människa. Med ny musik. Dessutom ser jag om Supernatural från början, alla 11 säsonger, pust...

Jaha... det här var väldigt slumpmässigt :)

Hejdå!

Jag fick ofta denna uttjatade frågan från mina vänner när jag var yngre, nämligen: vem är du kär i?

Okej, jag måste erkänna, det är inte lika mycket som förr då man precis hade lärt sig vad kärlek var och man ville testa den, oftast var man heller inte kär på riktigt utan bara trodde det. Men iallafall, varje gång någon ställer denna frågan till mig svarar jag alltid: nej.

Såklart man gör!! Oftast vill man inte att folk ska få reda på vem man är kär i eller ens att man är kär. Men i hela min uppväxt, okej överdrivet, varje gång jag har blivit frågad, har jag fått kämpat för att folk ska tro på att jag faktiskt inte är kär. Ingen trodde på mig när jag sa att jag inte var kär och de försökte övertala mig att erkänna att jag faktiskt var kär. Hur svårt kan det va att förstå?! Jag är inte kär!! Eller är jag det?

Anledningen till att jag alltid nekade att jag var så att säga "kär" är för att jag skämdes. Jag såg mig själv som konstig när jag blev "kär" första gången. Varför? Kanske du som läser detta undra. Varför skulle det vara konstigt? Jo därför att nästan varenda människa jag blev kär i levde 30 år innan jag föddes. Japp, jag får nästan alltid känslor för äldre män. Nu menar jag inte att de var runt åttio, utan snarare mellan 20-40. Nu mera förstår jag varför: Det var inte riktig kärlek. Jag var ung. Jadda jadda.

Jag hade en poäng med detta men jag tappade den.. varför drar jag alltid ut på allting?! Iallafall. Nu som 13 åring så vet jag att jag faktiskt inte är kär. Jag kan enkelt svara på den ständigt återkommande frågan utan att ljuga, det känns bra.

Hejdå!!

Oj vad detta inlägg blev långt.

Låt mig bara säga att mitt liv kan klassas inom kategorin "misslyckat." Då menar jag inte att hela mitt liv är misslyckat, utan snarare att jag misslyckas med en stor del av det jag gör.

Låt oss börja med nyårslöften. Fy potatis vad hemskt!! Vilket bra sätt att sänka folks självförtroende en grad. Låt mig förklara. Vid nyår så brukar man göra "små" löften om vad man ska förbättra under nästa år och om man är som jag så satsar man alldeles för stort. Varje år så lovar jag något nytt och tre veckor senare har jag brutit mer än hälften av de hundratals löften jag gör. Men det här året ska jag verkligen kämpa för att hålla alla löften jag gör, (omöjligt) så har kommer 2016's nyårslöften.

- Trappa ner på fet mat. | Ja ni läste rätt, jag ska sluta, eller stryck det, försöka sluta äta fet mat som hamburgare och annat onyttigt skit.

- Sluta ignorera mina vänner. | Det finns inget att säga om detta, bara att jag är en ensam människa..

- Gå ut. | Jag ser ut som ett spöke, enough said.

- Sluta rida. | Detta blir enkelt.. På hästar!!! Inte människor, usch mitt smutsiga sinne...

- Göra bättre ifrån mig i skolan och hemma. | Inte direkt som att jag har dåliga betyg, utan snarare att de kan bli... bättre?

Detta var alltså fem nyårslöften som jag ska försöka hålla hella året ut.

Hallå där eventuella läsare, jag ser att ni har klickat er in på min blogg, (troligen av en slump) okej jag ser er inte men eftersom att ni läser detta så måste ni ha.. Iallafall. Jag tänkte välkomna 2016 genom att göra en blogg, jag är ny på detta så den kommer troligen vara fruktansvärt. Vi går vidare.

Jag är då en tjej i början på tonåren, jag spenderar en stor del av min fritid på att vilja göra något men aldrig få nagot gjort. Ni då? Vilka är ni?

Nåväl, det var allt jag ville ha sagt. Hejdå då!