Hallå hallå!! Jag vet inte om jag har sagt detta eller inte, men jag är tretton år gammal. Fyller fjorton i år :)

Är inte det lite ungt för att känna sig ensam? Nu menar jag inte "Jag har inga vänner-ensam" utan snarare "Jag har ingen som älskar mig ensam." Ni vet, kärlek. Inte kärlek inom familjen utan riktig kärlek. Jag har alltid sagt att jag inte vill ha en pojkvän/flickvän, men nu på senaste tiden har jag börjat känna mig väldigt ensam. Är det normalt? Är det hormonerna?

Iallafall så har jag gått och blivit deprimerad. Okej, nu fick jag det att låta som något man gör själv, typ som: "jag har gått och skaffat en tatuering." Men nä. Jag berättar självklart inte detta för någon då det gör att folk kommer tycka synd om mig. Usch.

Detta är helt enkelt något jag har gått och hållit inne på ett tag, jag kände bara att jag behövde få ut det någonstans.

Hejdå!!